Tennis i spelformat ligger mig varmt om hjärtat. Från Super Tennis på SNES till Top Spin på Xbox till Virtua Tennis på Xbox 360. Och däri ligger även problemet med Virtua Tennis 2009 – jag har redan spelat det här...

Det är inte som fotbollsspelen FIFA och Pro Evolution Soccer som utvecklas aningen varje gång, ofta många små subtila ändringar som för oss hardcore-spelare är väldigt märkbara och gör stor skillnad för helheten. Nej, i Virtua Tennis 2009 infinner sig känslan av upprepning så fort jag tittar på achievementslistan och den håller i sig och förstärks med cement flera timmar senare.

I Virtua Tennis karriärläge World Tour får man skapa en egen spelare och välja att ta sig från botten till toppen i antingen herr- eller damtouren. Editorn för att skapa karaktären tyckte jag kändes mer begränsad än exempelvis förra generationens Top Spin: det mesta med utseendet går att ändra men jag saknade mer avancerad kontroll och fler valmöjligheter (gärna fler än 15 hårstilar till exempel). World Tour har blivit gigantiskt och vill man spela detta läget och fastnar i det så finns det definitivt att göra i en hiskelig massa timmar. Man börjar från botten av amatörrankningen (hundratals icke-verkliga amatörspelare har lagts in) och kämpar sig upp genom att vinna turneringar världen över och träna upp sina egenskaper. Vinner man en turnering så går man inte upp mer än en eller två placeringar vilket gör att tiden man behöver lägga in enbart för att nå den professionella rankningen är enormt krävande.

Tyvärr kan man inte välja svårighetsgrad och det intresserar mig inte att spendera 10-tals timmar med att harva mot blåbärsmotståndare som närmast springer bort från bollen innan jag kan nå Pro-touren och möta riktigt motstånd. Det finns ju inte en chans att man ens släpper en boll mot dessa spelare så jag förstår inte riktigt vitsen med att möta dem.

En bra grej utvecklarna Sumo Digital ändrat är dock att man slipper spela minispel för att träna upp sin karaktär. Numera finns alternativ till det i form av bland annat träningsmatcher, och minispelen finns mer där som en break från turneringstillvaron. 12 minispel är tillgängliga (de låses upp med tiden) varav sex har behållits från Virtua Tennis 3. Det finns även ett läge att spela dem utanför karriärläget om man så önskar.

Stora likheter med syskonen

Spelmässigt känns det som en kopia av Virtua Tennis 3. Man har lagt in fler animationer och tagit bort rörelsen där man kastar sig för att nå bollen om man positionerat sig fel vilket många irriterade sig på tidigare, dock finns konceptet att bli straffad vid felpositionering kvar. Den enda skillnaden är att man nu fumlar och tar stöd med racket för att undvika att ramla efter man sträckt sig till bollen istället för att slänga sig, men som sagt, det är kusligt snarlikt Virtua Tennis 3 och går fortfarande ut på att läsa spelet och positionera sig rätt mot bollen, hålla in knappen så tidigt som möjligt och sedan försöka vinkla ut sin motståndare. Fortfarande kan jag inte slå en stoppboll med precision som lurar min motståndare och hur jag än försökte kunde jag inte slå ut bollen annat än vid serven... märkligt.

Virtua Tennis 3 gjorde sig bäst mot mänskliga motståndare och så är även fallet, föga förvånande, den här gången. Det finns även möjligheter att ta kampen online med ett rankingsystem. Vad gäller tourspelare så finns det 9 verkliga damspelare och 11 herrspelare att välja från direkt i träningsläget:

Herrspelare: Mario Ancic, James Blake, Novak Djokovic, Roger Federer, David Ferrer, Juan Carlos Ferrero, Tommy Haas, Andy Murray, Rafael Nadal, David Nalbandian och Andy Roddick
Damspelare: Anna Chakvetadze, Lindsay Davenport, Daniela Hantuchova, Ana Ivanovic, Svetlana Kuznetsova, Amelie Mauresmo, Maria Sharapova, Nicole Vaidisova och Venus Williams

Det finns även tre upplåsbara legender i form av Boris Becker, Stefan Edberg och Tim Henman (han lade ju av förra året så jag vet inte om han kan klassas som legend...). Tyvärr är det lite svårt när man gör tennisspel att veta vilka som är bra när spelet väl släpps (man rekryterar spelare långt i förväg) så jag förlåter att utvecklarna inte har med damernas nuvarande världsetta Dinara Safina. King och Duke är även de upplåsbara, precis som i senaste spelet.

En grafisk miss

Vad gäller grafiken så blev jag förvånad över hur opolerad den är. När kameran zoomar in på spelarna efter vunnen boll ser huden väldigt underlig ut, som om den glänser, och Sharapova ser nästan ut som om hon vore gjord av guld. Något är inte rätt med ljussättningen. Vidare ser man tydligt hur animationerna rycker i repriserna. Har ni hört talas om Uncanny Valley? Något konstruerat ser nästan ut som en människa, men man märker att något är fel? I Virtua Tennis 2009 är den känslan total. Spelarna må se ut som människor på ett ungefär, men de saknar mänsklighet. Blicken är tom, livlös och robotisk, leendena liknar Cheshirekattens från Alice i Underlandet – tomma, överdrivna och svarta hål. Varje gång man vunnit en turnering får jag se en prisutdelning där min spelare med livlös blick stirrar ut i evigheten och stelt håller upp sin pokal, samma blick jag får se hos båda spelarna i laddningsrutan inför matchen. Det hela förstärks bara av att utvecklarna av någon märklig anledning valt att visa mycket av det som händer utanför spelet i slowmotion. Det ger faktiskt kalla kårar längs ryggraden. Även bollkallarna och linjedomarna som rör sig totalt i synk med varandra ger ett mekaniskt intryck. Animationerna på banan är bra - grafiken utanför banan är det inte.

Ljudet mår bättre, men även här finns problem. Bollstudsen låter på vissa underlag ihålig och även om man lyckats säkra proffsens röster så vet jag inte om Roger Federer ska låta som om han har samlag varje gång han servar. Sharapovas skrikande är däremot klockrent. En nyhet mot VT3 är att publiken blir mer och mer exalterad ju längre bollduellen pågår, så förvänta er feststämning i 5.1 om det blir en rejäl duell, speciellt på de större arenorna. Musik spelas under matcherna, men den stängde jag av direkt. Dessvärre stängs då även menymusiken av, vilket känns tråkigt.

Ingen smash hit

Har man spelat Virtua Tennis 3 så finns egentligen ingen anledning att sätta sig och spela det här – det är som att spela samma spel igen, mer eller mindre. Jag läste en kommentar från en kille som spelat VT3 i 30 timmar och han hade tröttnat på Virtua Tennis 2009 efter någon timme, så inte ens de trognaste fansen kommer med säkerhet gilla det här. Har man däremot inte spelat VT3 så kan man höja betyget ett snäpp. Har man inte spelat VT3 och gillar enklare spel kan man höja det hela två snäpp.

Jag är helt klart besviken på serien och utvecklarna. Det har gått två år sedan senaste spelet släpptes och man har bara lagt in MER, men inte utvecklat det. Med tanke på att stora Electronic Arts nu också ger sig in i leken med kommande Grand Slam Tennis och att Top Spin redan är ett starkt hot så behöver Sumo Digital göra annat än att gå samma väg Electronic Arts vandrade för några år sedan när man släppte nya versioner av sina spel med extremt små förbättringar varje år. Jag vill inte se Virtua Tennis bli ett årligt återkommande släpp som knappt förbättras – då kommer de få lika stora problem som Konami nu fått med Pro Evolution Soccer-serien. Möjligtvis har de lagt mycket krut på Wii-versionen men 360-versionen kan jag inte rekommendera, speciellt inte om man spelat tidigare Virtua Tennis 3.