När Call of Duty 4 släpptes tog det onlinevärlden med storm. Snabbt blev spelet det mest spelade på Xbox Live, med spel som Halo 3 och Gears of War hängandes i trasorna. Med ett komplett omgjort onlineläge där spelaren kontinuerligt gick upp i rank och låste upp nya vapen gjorde hela spelupplevelsen till en beroendeframkallande kärleksförklarning till det moderna kriget. För årets spel står Treyarch, Infinity Wards mindre populära bror som tidigare skapat bland annat Call of Duty 3 och många spelare har gått oroliga – kan verkligen World att War bygga vidare på Infinity Wards mästerverk?



Call of Duty 5 har återgått till sina rötter, och för fjärde gången i seriens femkapitliga historia är det andra världskriget som är scenen för stridens hetta. Tack och lov har Treyarch tänkt om och istället för att landstiga Normandie för femtielfte gången får vi möjligheten att följa en Amerikansk soldat från fritagning till attack på de Japanska öarna, och likaså den Röda armens tåg från Stalingrad till Rom. Kiefer Sutherland står för berättarrösten och levererar en trovärdig historia som för spelaren in i det mörka krigets hemska grepp. Det är en spännande värld vi strider i där Treyarch verkligen lärt sig vad som gör ett krigsspel kul att spela. Checkpointsystemet är tillbaka och är ibland tufft, men för det mesta rättvist. Nya vapen som eldkastaren för in nya spännande moment i striderna och bidrar till ett mer varierat spel. Med additioner som split-screen co-op och upp till fyra spelare online ger mersmak och en ännu roligare spelupplevelse, synd bara att inga achievments låses upp när man lirar fler. Death Cards, likt dödskallarna från Halo 3 modifierar spelet på roliga sätt och ger den relativt korta singelplayerdelen ännu mer kött på benen. Vad sägs som ett zombieläge där du och tre vänner ska försvara ett hus från horder av invaderandes zombisar? Tänkte väl det, fantastiskt!

Dubbelgångare

Men vad vore väl inte ett Call of Duty-spel utan sitt multiplayerläge? Bacon utan ägg eller glass utan korv går att äta, men vad är det egentligen för mening i det när man kan ha båda? Och tur är väl det, för Treyarch har lyckats leverera, mycket tack vare storebror. Flerspelarläget i princip identiskt med vad vi tidigare sett i förra iterationen, och bra är väl det för den var ju helt fantastisk. World att War levererar när det är som viktigast med nya smarta banor, klassiska vapen som fungerar på ett obarmhärtigt sätt, vilket snabbt bidrar till en snäppet högre svårighetsgrad rakt igenom än sin föregångare. Helikoptrarna är utbytta mot ettriga små attackhundar som gör allt för att ge dig en omgång på alla fyra. Totalt sett en välbehövlig spelupplevelse som för bort oss från de i hjärnan inbrända banorna från fyran.



Allt som allt är Call of Duty: World at War ett välplacerat paket med en engagerande och filmisk enspelarkampanj och med en flerspelardel bryggt på välbeprövat recept. Jag hade hoppats på fler nyheter i den senare, ett något längre av det första, men egentligen finns det inga stora saker att klaga på. Det är ett fint spel som lär passa alla sökandes efter ett actionspel placerat i välkända territorier med ett ypperligt flerspelarläge, men se till att du har ork för mer andra världskrigsfasoner. Konceptet har börjat bli lite väl passé vid det här laget må jag säga.